Att se skräckfilm som handlar om barn, när man har barn som brukar komma tassandes in för att sova är inte bra.
Speciellt inte när man själv blir rädd för skräckisar…
Såg en ganska så dålig men dock rälig film igår som handlade om exorcism och barn osv.
I natt när Storisen kom smygande för att krypa ner under täcket trodde jag yrvaket att det var pojken från filmen… Det handlar om millisekunder men jag hann få hjärtat i halsgropen.
I mitt yra tillstånd visste jag inte ens vem det var som hade kommit smygande.
Men när LillFisen ropade på mig efter nån timme så förstod jag vem som snarkade bredvid mig…
Jag gillar inte åska. Absolut inte när det blixtrar. Hagel kan jag också leva utan.
Nån som förstår att jag inte alls var road av ovädret inatt?!!
Tur jag har en mp3a och ett mörkt täcke!! 
Eller är det tvärtom??!
Skit samma, just nu känns det bara ensamt här. Och jag har börjat trippelkolla min dörr så att den verkligen är låst. Måste absolut låsa med kedjan annars kommer jag inte till ro riktigt.
Känner mig lite säkrare när ungarna är hemma men oron är ändå där.
När jag mådde så här sist så fann jag tröst och sällskap nån annanstans, i nån annans lägenhet, där dörren inte behövde kollas.
Känns lite tufft när jag vet att jag är ensam denna gången.
Antar att det är en del i min “självsäkerhetsfas” eller nåt. Fan, det lät ju nästan fint…
Skönt att dagen faktiskt är över. Jag är trött. Storisen var så trött att han tom gnällde i sömnen… LillFisen blev fotograferad under vattnet idag. Ska bli roligt att se resultatet. Naturligtvis kommer fotot upp här, under ett låst inlägg. (så har du inte lösenordet än är det kanske hög till att skaffa…)
Ska se ett avsnitt av Desperate Housewives nu och sen försöka sova lite.