Internbloggen

Jag gillar inte söndagar.
Dom känns bara så tomma och meningslösa.
Helgen är slut. Måndagen väntar. Barnen åker hem till sin pappa. Ny jobbvecka. (Har ju semester nu men annars…)
Gillar inte. Alls.

Trots att julen är påfrestande, för många, så gillar jag den.
Att se glädjen hos släkt när dom faktiskt får något dom uppskattar. Mormor och morfar fick en gips-tavla med våra händer. Tror nog en egen tillverkad sak betyder mer.
Barnen däremot uppskattar inte på samma sätt.
LillFisen bara öppnade och öppnade utan att ha riktig koll på vad innehållet var. Han skulle bara öppna. Får jag öppna fler???
Storisen öppnade ett par, sen kom den bästa! En Omnitrix Projektor, eller “Ben Ten-klocka” om han får bestämma. Resten var inte så intressanta efter den…
Själv fick jag presentkort i olika klädaffärer, en fin brosch, en blå sjal och pengar
Storisen hade bett mormor köpa en doftspray till toaletten, tydligen luktar det illa där inne.

Idag har vi lämnat de sista pakterna till Grannens flicka. Kaffe och en god kopp prat hann vi också med.
Barnen fick med sig ett wii-spel hem som Storisen var grym på. Just Dance heter det och han dansade så svetten lackade.

I morgon ska jag besöka Ikea med Grannen. Ny soffa står på shoppinglistan och kanske lite ljus.
Denna vecka ska jag även klippa mig, bygga naglar och förhoppningsvis springa lite.
Som en vän så, vi måste hålla oss i form till sommaren…

Måste ju även berätta om “Veckans LillFis“:
Jag skulle gå förbi honom i soffan och ber snällt om att få komma förbi då han lutar sig mot bordet.
Han rör inte en fena och säger inget.
Jag ber då en gång till, fortfarande lika vänligt.
Pågen rör sig ikke ur fläcken och tittar inte ens på mitt håll.
Då blir jag aningen irriterad och tränger mig förbi honom.
När jag väl sitter ner i soffan tittar han på mig lite argt och säger:
Men mamma, varför måste du gå förbi när jag står i vägen???

Och det, mina vänner, är LillFisen i ett nötskal…

och blir så där ynkligt liten, det är då man behöver sina nära som mest.
Det har jag….
Bilen ska besiktigas. Toyota kollade över bilen för att kolla så den skulle gå igenom…
Svaret för detta kostade ENDAST 1600:-, som pappa snällt betalade i en generös överraskningen.
Dock blev överraskningen hans, när han fick ett telefonsamtal av dottern som knappt fick luft mellan tårarna som trillade…:(
Det visar sig att bilen är, enligt dottern, ett svart hål som bara kommer att sluka pengar.
Nya bromsskivor, klossar och yada yada diverse saker som bara är dyrt men nödvändigt för att bilen ska rulla (bättre).
Som det är nu finns det ingen chans att den går genom nån besiktning. Och det kommer att kosta att få den fixad.
Hennes familj ställer upp. Och hon kan bara gråta som tack.
Dottern vill klara sig själv och stå på egna ben. Lösa sina problem utan att be om hjälp.
Känna att hon är oberoende och stark.
MEN, ibland är det omöjligt och då är hon förtvivlat glad att hon har föräldrar som ställer upp, alltid!!!

*kärlek*

Viktigt att tillägga är att bilen kommer att lagas. Dom underbaraste i världen åker ju i den och deras säkerhet går framför allt…

Lite mer än 8km joggade jag idag!!
Nytt rekord och jag blev skönt trött i hela kroppen. Dock kom mitt skoskav tillbaka med råge och jag kommer inte kunna springa mer nästa vecka.
Ska ta mig in till löplabbet och ta reda på vad för sko jag behöver. Hoppas att det blir bra iaf, gillar ju min nya träningsform och det hade jag vart mycket tråkigt om jag tvingas sluta….

Har ett rent och snyggt hem också. Tvättkorgen är tom. Sinnet är någorlunda under kontroll.
Tycker lite synd om min mamma som har infernaliskt ont i sin rygg.
Vi jobbar ju tillsammans och jag hoppas hon håller sig hemma ett tag.
Ryggont är inte att leka med, speciellt om man inte vet varför det gör ont!
Så nu stannar du hemma mamma lilla!!!!

Sitter och käkar lite lösgodis och nötter. Får ju unna mig lite gott under helgen iaf….:)

En härlig eftermiddag! Ett kalas i högsta klass.
Sällskapet var på topp men kaffe höll verkligen inte måttet…
Loppan fick fina paket. Svetten lackade på barnen så jag antar att dom hade roligt. Just nu säger dom inte så mycket…
Tröttheten och gnället dövades med lite tv!

Som vanligt var ligan kvar till sist på kalaset. Vi har alltid så roligt tillsammans och kan verkligen trimma varandra…

Efter kalaset körde vi ut till mormor och morfar för att njuta det fina vädret en stund till. “Svärfadern” och hans son hängde med och ungarna lekte av sig den sista droppen energi…
Lite gott kaffe hann vi med innan hemfärd.

Ibland blir jag förvånad över hur människor uppför sig. Om hur man kan ljuga eller undanhålla sanningen… Alla vet ju att sanningen kommer fram förr eller senare. Spelar ingen roll storleken på lögnen, det gör lika ont…

Hade en minst sagt fullspäckad måndag.
Jobbade fram till 12 sen hade vi lite HLR utbildning. Kändes mycket bra att få lära sig lite om vad man kan göra för att hjälpa. Men jag hoppas att jag aldrig behöver använda mig av min kunskap.

Gick en runda med moren på stan. Letade efter nya byxor till Storisen men det slutade med två underlakan och vars en batmancape. Lovar att posta bild på onsdag…:)
Dunsade in till Älskade C och sörplade lite kaffe där, nä en ny kanna är ännu inte inhandlad!!!
Hem och landa en stund innan ett besök hos Grannen. Har inte vart där på ett tag så det var faktiskt ett trevligt återseende. Kollade lite på lost för att vandra hem sen igen.

Förstår inte varför jag är så trött idag men jag skyller på migräntabletterna… Det låter bäst så!!

Ha en alles underbar dag!!

Under min smärtsamma pärs i helgen hade jag ett enormt stöd av Älskade C och mina föräldrar! Tack för att ni ställer upp!
Världens bästa och jag älskar er!!!