Internbloggen

Det har inte riktigt sjunkit in ännu att barnen är hemma.
Eftermiddagen har varit full av lek, sagoläsning och mys.
Den tog slut för LillFisen redan halv sju. Han valde själv att gå och lägga sig vilket inte är vanligt. Efter en stund sov han gott. Antar att han inte sovit ut sen hemkomsten från semestern.
Men det innebar ju att Storisen och jag fick en stund tillsammans.
Så vi spelade lite spel och läste lite till.

Nu ska jag sätta mig i soffan och kolla på Harry Potter.
Ser inte alls fram emot morgondagen. Lång dag på jobb = mindre tid med barnen…
Dock ger ett jobb pengar i plånboken vilket känns som ett måste!!!

Inför min födelsedag letas det nu kamera. Inte världens lättaste med zoom, batteritid och sånt. När man väl hittat en bra måste man ju självklart hitta en annan att jämföra med och VIPS, så är det bara jobbigt….

Jag förstår känslan av att behöva pressa benen mot bröstet för att hindra det från att bli ett stort hål där hjärtat sitter. Eller har suttit för just känns det alldeles tomt.
Smärtan, tårarna och allt bara faller över.

Jag önskar att det blir måndag snart så jag kan gå och jobba.
Min lägenhet känns redan som ett fängelse.

LillFisen åkte hemifrån med 39 graders feber. Han ville stanna hemma hos mig.
Tårar.

Måtte veckan gå snabbt som fan!!

Hans feber kom som ett brev på posten.
Har redan jobbiga tankar angående deras semester. Nu måste jag brottas med tanken på att han har feber redan när han åker dit…
Min stackars LillFis. Innan han däckade i mitt knä, kräktes på golvet och mätte 40 grader så mös vi lite i soffan.
Nu ligger han nerbäddad i min säng ovanpå en massa plastad frotté.
Jag vågar knappt somna. Dels rädd för att vakna av att bli kräkt på och rädd för att inte vakna alls så dom missar flyget…

Åh! Måtte dessa dagar gå ännu snabbare än vanligt. Kan ju inte gömma mig på gymmet hur många dagar som helst…
Storisen har bestämt att han ska ringa på måndag och torsdag. Hans burk är fixad så han kan ta lite sand och sol med hem till mig. Pengar och plånbok ligger vid dörren bredvid Storisens sista penicillinkur… Check!!

* Snö *
* Stress *
* När man inte får svar på sms *
* Gnälliga barn *
* Att vara pank *
* Lögner och svek *
* Kyla *
* Saknad av barnen *

——————————————

* Barnen
* Familj och vänner
* Värme och sol
* Vara lite mindre pank
* Semester
* Kärlek och pirr i magen
* Barnen (måste skrivas två gånger…)

Är väl inte så svårt att räkna ut vilken lista som är gillar/ogillar….
Har ångest för att barnen ska åka på semester på lördag. Det har börjat knyta sig i magen på mig, mest av oro. Jag vet att dom kommer att ha superkul och jag unnar dom verkligen det.
MEN!! Jag är mamma. Jag får vara hönsig.
Sjukt jobbigt. Tur jag är ledig i morgon för jag kommer ha svårt för att komma till ro i natt, trots att jag vart uppe sen 5.15….

Veckan sprang snabbt från mig.
LillFisen fick stanna hemma hela veckan med feber och utslag.
Lagom till helgen var vi friska och hann leka lite på kulhuset.
LillFisen har verkligen inte vart sig själv. Han är ledsen, gnällig(are) och arg.
Tror det är nåt som gnager honom.
Separationen som kommit fatt honom, känslan av att inte hinna landa i ett hem innan det är dags att byta igen eller att två olika hem med två olika miljöer/uppfostringar/kärlek/tid helt enkelt är skitjobbigt att anpassa sig efter….
Han har varit så här ganska länge men nu har det förvärrats tycker jag.
Även om han är glad så ser man inte glimten i ögat lika ofta…:(

Jag hinner fundera ut nya sätt att försöka underlätta för LillFisen och Storisen tills lördag.
Gillar inte att Storisen blir “undanglömd” eftersom LillFisen kräver väldigt mycket tid. Försöker kompensera så gott det går men det är inte lätt. Efter deras semester får nog Storisen ta en tur till mormor och vila upp sig. Det brukar ju alltid vara populärt!

LillFisens kinder är blossande röda. Rösten är hes och aptiten mindre än vanligt.
Hoppas han sover bort febern och mår bättre i morgon.
Jag är inte den som ger febernedsättande för tidigt. Bakterierna trivs ju inte i värme….
Men det blir ingen förskola i morgon, iaf inte för LillFisen.
Har inte bestämt om Storisen ska dit. Beror på hur LillFisen mår.
Inte så lätt att underhålla en påg med 6-års myror i brallan en hel dag….

Glömde publicera inlägget så jag gör en tisdagsuppdatering här:
LillFisens feber har inte gett med sig så vi blir hemma en dag till.
Storisen får minsann också vara hemma för i detta vädret ger jag mig inte ut!
Så imorgon blir det lek, mys och lugn i den mån det går haha!

Jag gillar inte söndagar.
Dom känns bara så tomma och meningslösa.
Helgen är slut. Måndagen väntar. Barnen åker hem till sin pappa. Ny jobbvecka. (Har ju semester nu men annars…)
Gillar inte. Alls.

Trots att julen är påfrestande, för många, så gillar jag den.
Att se glädjen hos släkt när dom faktiskt får något dom uppskattar. Mormor och morfar fick en gips-tavla med våra händer. Tror nog en egen tillverkad sak betyder mer.
Barnen däremot uppskattar inte på samma sätt.
LillFisen bara öppnade och öppnade utan att ha riktig koll på vad innehållet var. Han skulle bara öppna. Får jag öppna fler???
Storisen öppnade ett par, sen kom den bästa! En Omnitrix Projektor, eller “Ben Ten-klocka” om han får bestämma. Resten var inte så intressanta efter den…
Själv fick jag presentkort i olika klädaffärer, en fin brosch, en blå sjal och pengar
Storisen hade bett mormor köpa en doftspray till toaletten, tydligen luktar det illa där inne.

Idag har vi lämnat de sista pakterna till Grannens flicka. Kaffe och en god kopp prat hann vi också med.
Barnen fick med sig ett wii-spel hem som Storisen var grym på. Just Dance heter det och han dansade så svetten lackade.

I morgon ska jag besöka Ikea med Grannen. Ny soffa står på shoppinglistan och kanske lite ljus.
Denna vecka ska jag även klippa mig, bygga naglar och förhoppningsvis springa lite.
Som en vän så, vi måste hålla oss i form till sommaren…

Måste ju även berätta om “Veckans LillFis“:
Jag skulle gå förbi honom i soffan och ber snällt om att få komma förbi då han lutar sig mot bordet.
Han rör inte en fena och säger inget.
Jag ber då en gång till, fortfarande lika vänligt.
Pågen rör sig ikke ur fläcken och tittar inte ens på mitt håll.
Då blir jag aningen irriterad och tränger mig förbi honom.
När jag väl sitter ner i soffan tittar han på mig lite argt och säger:
Men mamma, varför måste du gå förbi när jag står i vägen???

Och det, mina vänner, är LillFisen i ett nötskal…

Det önskar vi er alla!!!

Kram från LillFisen, Storisen och mig!

Idag rann det över i mitt hjärta…
Storisen har för första gången, vad jag vet, skrivit och ljudat ihopa ett ord. Själv. På eget initiativ.
Ordet är FAMILJ och på bilden är det jag till vänster, LillFisen i mitten och hans själv till vänster.
FAMILJ…. Det låter så fint att han tycker vi är en familj. Många barn tror ju att man måste vara en mamma och pappa för att ha en familj, men Storisen har kanske nu accepterat att VI TRE är en familj.
Är lite mer än 1 ½ år sen vi flyttade hit men det tar kanske längre tid för barn att bli hela.
Och att förstå.
Själv kan jag fortfarande känna mig ledsen ibland för det som hänt. Det tog ganska lång tid innan jag LÄT mig själv bli ledsen för just detta… Man hoppas ju på förevigt när man startar ett förhållande men allting blir inte som man tänkt sig…

Storisen förstod först inte varför jag blev glad samtidigt som det trillade tårar…:)
Men han blev mycket stolt när jag förklarade varför!