Jag har i många år inte avlagt nåt nyårslöfte.
Dels för att jag sällan hållit dom jag avlagt och dels för att man inte ska behöva en speciell dag till att förändra sitt liv på.
Jag har däremot funderat mycket på vad jag vill göra med resten av mitt liv. Hur jag vill vara. Vad jag vill förändra med mig själv. Vilken person andra ser mig som. Hurdan förebild jag är för mina barn.
Det enda jag har att bygga på är att jag faktiskt inte bryr mig om VAD andra tycker om mig, vad jag gör, hur jag ser ut och hur jag gör saker och ting längre.
Jag är jag. Om man inte accepterar mig för den jag är, med alla fel och brister jag har men även alla underbara sidor, så kan man dra. Punkt. Jag krusar ingen.
Och vem vet? Kanske blir 2010 det bästa året…
Jag gillar inte söndagar.
Dom känns bara så tomma och meningslösa.
Helgen är slut. Måndagen väntar. Barnen åker hem till sin pappa. Ny jobbvecka. (Har ju semester nu men annars…)
Gillar inte. Alls.
Trots att julen är påfrestande, för många, så gillar jag den.
Att se glädjen hos släkt när dom faktiskt får något dom uppskattar. Mormor och morfar fick en gips-tavla med våra händer. Tror nog en egen tillverkad sak betyder mer.
Barnen däremot uppskattar inte på samma sätt.
LillFisen bara öppnade och öppnade utan att ha riktig koll på vad innehållet var. Han skulle bara öppna. Får jag öppna fler???
Storisen öppnade ett par, sen kom den bästa! En Omnitrix Projektor, eller “Ben Ten-klocka” om han får bestämma. Resten var inte så intressanta efter den…
Själv fick jag presentkort i olika klädaffärer, en fin brosch, en blå sjal och pengar
Storisen hade bett mormor köpa en doftspray till toaletten, tydligen luktar det illa där inne. 
Idag har vi lämnat de sista pakterna till Grannens flicka. Kaffe och en god kopp prat hann vi också med. 
Barnen fick med sig ett wii-spel hem som Storisen var grym på. Just Dance heter det och han dansade så svetten lackade.
I morgon ska jag besöka Ikea med Grannen. Ny soffa står på shoppinglistan och kanske lite ljus. 
Denna vecka ska jag även klippa mig, bygga naglar och förhoppningsvis springa lite.
Som en vän så, vi måste hålla oss i form till sommaren…
Måste ju även berätta om “Veckans LillFis“:
Jag skulle gå förbi honom i soffan och ber snällt om att få komma förbi då han lutar sig mot bordet.
Han rör inte en fena och säger inget.
Jag ber då en gång till, fortfarande lika vänligt.
Pågen rör sig ikke ur fläcken och tittar inte ens på mitt håll.
Då blir jag aningen irriterad och tränger mig förbi honom.
När jag väl sitter ner i soffan tittar han på mig lite argt och säger:
Men mamma, varför måste du gå förbi när jag står i vägen???
Och det, mina vänner, är LillFisen i ett nötskal…
Det önskar vi er alla!!!
Kram från LillFisen, Storisen och mig!
Idag rann det över i mitt hjärta…
Storisen har för första gången, vad jag vet, skrivit och ljudat ihopa ett ord. Själv. På eget initiativ.
Ordet är FAMILJ och på bilden är det jag till vänster, LillFisen i mitten och hans själv till vänster.
FAMILJ…. Det låter så fint att han tycker vi är en familj. Många barn tror ju att man måste vara en mamma och pappa för att ha en familj, men Storisen har kanske nu accepterat att VI TRE är en familj.
Är lite mer än 1 ½ år sen vi flyttade hit men det tar kanske längre tid för barn att bli hela.
Och att förstå.
Själv kan jag fortfarande känna mig ledsen ibland för det som hänt. Det tog ganska lång tid innan jag LÄT mig själv bli ledsen för just detta… Man hoppas ju på förevigt när man startar ett förhållande men allting blir inte som man tänkt sig…
Storisen förstod först inte varför jag blev glad samtidigt som det trillade tårar…:)
Men han blev mycket stolt när jag förklarade varför!
Jag äter, som tidigare känt eller okänt, inte kött eller kyckling och har inte gjort på snart 10 år.
Har den senaste tiden funderat på att lägga av med fisk också.
Så jag beställde hem lite broschyrer om vegan-kost.
Och oj, så glad jag är att jag inte äter varken kött eller fjäderfä.
Enligt vissa så kan man ju bara blunda för den smärta och tortyr som djuren lider genom innan dom förblöder eller stressas till döds… Visst, bara blunda och ignorera lidandet men det försvinner ju inte.
Eller så kan man ta informationen till sig och kanske välja kravmärkt eller äta mindre kött.
Tror inte jag är nån vegan för jag gillar ost/fil och mjölkprodukter för mycket för att ge upp (nu). Men sista fisken åt jag idag….
Tänker inte propagera mer här och berätta hur illa en fisk blir behandlad (för den har väl ändå inga känslor….??)
Barnen kommer självklart fortfarande att få äta vad dom vill, kött/fisk/kyckling/veggo….
Nu kunde vi inte vänta längre.
Julklapparna hade ingenstans att ta vägen så vi fick plocka fram granen…:)
Jag investerade i ny slinga på Vellingeblomman för ett tag sen, rea och allt. Och den visade sig vara en sån man kan få att blinka.
Eller mjukt slockna och tändas igen. En mängd olika funktioner. För 99 :- och jag har TVÅ!
Storisen tycker att vi har den vackraste julgranen i hela världen…:D
Och jag tycker jag har dom vackraste barnen!
LillFisen var lite bångstyrig fram tills vi gjorde milkshake som paus från julgransdekoreringen.
Är ändå en hel vecka sen vi sågs sist. Klart han måste få landa…
Nu sover dom gott i sina sängar. Är verkligen skönt att dom är hemma…
Saknaden var enorm…
Nu till nåt helt annat: Min bil.
Den gick genom besiktningen UTAN ANMÄRKNING!!!
Vilket innebär att kostnaden inte blir så stor som förväntat. Ovanpå allt har jag en snäll Granne, som är bilmeckare som erbjudit sig att fixa det som måste fixas. Bromsar och sånt..
Så det lutar till en kul jul iaf.
Även om jag fick pengar så är det inga roliga utgifter, varken runt jul eller annars!
Äntligen lite sovmorgon…
Men ändå inte. Dags att få domen på min bil.
Ganska skönt att veta att den inte kommer gå igenom, det brukar vara min skräck när jag ska besiktiga.
Sen blir det christmas shopping med mammsen. Pågarna ska få sin efterlängtade julklappskalender och en tomtesäck måste inhandlas.
Julstämningen börjar komma… faktiskt. Jag har saknat julkänslan flera år så jag önskar verkligen efter den i år.
Julafton kommer firas med barn, föräldrar och vänner. Alla är välkomna hit.
Ingen ska behöva sitta själv denna dag. Här finns glögg till alla…
och blir så där ynkligt liten, det är då man behöver sina nära som mest.
Det har jag….
Bilen ska besiktigas. Toyota kollade över bilen för att kolla så den skulle gå igenom…
Svaret för detta kostade ENDAST 1600:-, som pappa snällt betalade i en generös överraskningen.
Dock blev överraskningen hans, när han fick ett telefonsamtal av dottern som knappt fick luft mellan tårarna som trillade…:(
Det visar sig att bilen är, enligt dottern, ett svart hål som bara kommer att sluka pengar.
Nya bromsskivor, klossar och yada yada diverse saker som bara är dyrt men nödvändigt för att bilen ska rulla (bättre).
Som det är nu finns det ingen chans att den går genom nån besiktning. Och det kommer att kosta att få den fixad.
Hennes familj ställer upp. Och hon kan bara gråta som tack.
Dottern vill klara sig själv och stå på egna ben. Lösa sina problem utan att be om hjälp.
Känna att hon är oberoende och stark.
MEN, ibland är det omöjligt och då är hon förtvivlat glad att hon har föräldrar som ställer upp, alltid!!!
*kärlek*
Viktigt att tillägga är att bilen kommer att lagas. Dom underbaraste i världen åker ju i den och deras säkerhet går framför allt…